Det finns bra äldreboenden!

Publicerad måndag 12 november 2012

Daljunkaregården Äldreboende. Foto: Johanna Wulff
Daljunkaregården Äldreboende i Falun. Foto: Johanna Wulff
Daljunkaregården Vård Omsorgsboende Falun. Foto: Johanna Wulff

En 98-åring berättar om sina erfarenheter av hemtjänst och äldreboenden. Verksamheter som många gånger kan vara bättre än sitt rykte.

Text: E . Börje Bergsman (publicerad i Tidningen Äldreomsorg)
 

Vänner och bekanta förvånades över att jag långt upp i 90-årsåldern klarade det mesta av hushållsgöromålen sedan min hustru gick bort för sjutton år sedan. Utan kommunens väl fungerande hemtjänst hade jag dock inte klarat mig så bra som jag gjorde. Till resultatet bidrog också att jag tyckte att många av arbetsuppgifterna var lustfyllda. Inte minst gällde detta diskandet som fyllde mig med en stilla vällust. Resultatet syntes ju alltid. 

Den 8 juni 2011 – dagen före min 98-årsdag – blev en märkesdag såtillvida att glädjen med diskandet försvann. Mina knän höll inte längre. Jag ringde till mina barn om detta oroande symptom. Några dagar senare ”försvann stolen” när jag satte mig. Känslan i underkroppen hade försvunnit. Detta obehagliga fenomen har senare ersatts av andra störningar. Källan sägs vara en nervsjukdom som anses obotlig, polyneuropati, fritt översatt ”många nervers sjukdom”.

Jag insåg att jag inte längre kunde klara mig själv på grund av min försämrade hälsa, inte ens med utökad hjälp från hemtjänsten. För att kunna fortsätta att bo hemma sattes ytterligare hjälp in. Min dotter och en son turades om att bo hos mig i Falun och de lovade att ställa upp till slutet av augusti då de båda behövde återvända till sina hemorter. En enorm hjälp fick jag av Falu hemsjukvård som vi kunde kalla på dygnet runt. Särskilt värdefulla blev deras tjänster under de veckor då jag drabbades av lunginflammation.

Rytket avskräcker

Allt eftersom dagarna gick blev det uppenbart att de anhörigas roll förändrades från omsorg till sjukvård. Tanken med detta arrangemang var att jag skulle bli bättre och så småningom kunna klara mig med ytterligare utökning av hemtjänsten. I början av augusti insåg jag, i samråd med anhöriga och den för hemtjänsten ansvariga, att fortsatt vård i hemmet skulle bli omöjlig.

Det tog dock emot att söka sig till ett äldreboende. Då och då förmedlar press, radio och tv uppgifter om bedrövligheter inom dessa. Vittnesbörd har kommit från såväl anställda inom vården som anhöriga till de boende. Skildringarna har ibland varit så realistiska att de framkallat skräckblandade rysningar. Läsaren har ingen anledning att betvivla att inläggen speglar en verklighet som här och där kan finnas. 

Det var mot den bakgrunden som jag kände tveksamhet när ”Dagen D” infann sig. Mina ålderskrämpor hade nått en sådan omfattning att ett äldreboende blev ett måste.

I skrivande stund har jag erfarenheter från två olika boenden, först på ett tillfälligt, senare på ett permanent boende.Jag anser mig därför kunna berätta att det också finns en annan verklighet än de nämnda skräckskildringarnas gemensamt formulär

Sammanfattningsvis har jag funnit följande:

  1. Vården och omsorgen sker med ömsint effektivitet.
  2. Anpassningen till personer med funktionsnedsättning är god. Stor hänsyn visas till den rullstolsburnes behov.
  3. Matens kvalitet, tillagning och uppläggning är i stort sett utan anmärkning. Vissa möjligheter till förbättringar fanns, påpekades och togs emot positivt (se punkt 6 ”möjligheter att påverka”).
  4. Stimulerande inslag i form av musik och annan underhållning förekommer och uppskattas.
  5. Utevistelse har erbjudits. Jag kan själv ta initiativ.
  6. Innan jag kom till mitt nuvarande äldreboende (Daljunkaregården i Falun) hade jag föreställt mig att mina möjligheter att påverka min tillvaro skulle vara obefintliga. Jag hade fel. Någon vecka efter ankomsten till mitt permanentboende fick jag och mina närmaste träffa den utsedda kontaktpersonen. Våra intryck och önskningar noterades. Dessa ordnades och sammanfördes i ett genomtänkt och för alla boende gemensamt formulär.

Detta innehöll bland annat följande punkter:

  • Biståndets mål.
  • Önskemål och förväntningar.
  • Andra insatser. Viktigt att veta.
  • Upprättande av individuell plan inklusive insatsplan.
  • Social aktivitet.
  • Måltider. Hälso- och sjukvård.
  • Dessutom en del detaljer.

Även andra trivs

Det efter samtalet ifyllda formuläret blev sedan, efter min underskrift, en form av kontrakt mellan verksamhetschefen och mig.

Jag kunde senare notera att flera av mina önskemål tillgodosetts. Möjligheter att påverka finns sålunda. Min tro är att positiva vittnesbörd inte väcker samma uppmärksamhet som klagomål. Jag har fått flera antydningar om att trivsel finns också på andra äldreboenden inom kommunen.

 

E. Börje Bergsman föddes 1913 i Falun och har arbetat som bergsingenjör. Efter 35 år inom stål- och metallindustri blev han chef för Korrosionsinstitutet i Stockholm. Han har efter pensioneringen 1976 ägnat sig åt person-, teknik- och hembygdsforskning. Börje gick bort 1 sep 2012.